Elisa & Bertil

Sex veckor och sex dagar – så lång blev vistelsen i Kiev, för nu har vi fått koma hem! Men vi tar det från början…

Pass

Som nämnts flera gånger tidigare har det varit just passen vi väntat på. Det är en flerstegsraket som tar sin tid. Efter att J från Ambassaden hört av sig och som förväntat berättat att samordningsnumren nu fanns på plats bokade vi första bästa eftermiddagstid vilket var kl. 15.00 samma dag. J tog en Uber och jag promenerade med vagnen, precis som vi brukar göra när vi skall ta oss en liten bit.

Väl på plats var agendan väldigt enkel. Betala passavgiften för E & B kontant i lokal valuta, vilket blev en hög sedlar på 7-8 mm, samt ta passfoton. Fotograferingen blev som vi befarade en utmaning. För den som läst tidigare inlägg vet att E har en förmåga att kunna sova fantastiskt bra. Den egenskapen passar inte fantastiskt bra med passfotografering.

Efter ca 10-15 försök godtog passystemet en bild. Det är tydligen inte möjligt för personen som styr fotograferingsutrustningen att godkänna bilden, det görs av programmet. Detta resulterade i att flera bilder som såg helt ok ut blev underkända, och de första godkända bilderna var kanske inte de mest smickrande.

Det är inte något fel på E:s vänstra öra eller halsen på B. Det är min hand som håller upp huvudet på dom.

Med passen i näven kunde vi nu beställa flygbiljetter hem 🙂

Hemresan

Vi hade läst på lite och hört med UIA, Ukraine International Airlines, hur det är tillåtet att flyga med spädbarn, och det visade sig att det enda sättet är att ha dom i knät hela resan. Vi hade tänkt oss att använda bilbarnstolarna som vi hade. Men det tilläts bara från sex månaders ålder. Problemet var nu att J inte orkar hålla E eller B konstant i 2,5 timma. Så lösningen blev att vår kompis K fick flyga över från Stockholm till Kiev med 13.45-flyget för att sedan göra oss sällskap tillbaka till Stockholm med 20.30-flyget.

Vår snälle chaufför började operationen kl. 13 med att köra vårt bagage till flygplatsen, återvände in till stan för att hämta oss kl 16. Väl på plats möttes vi av K som inte ens fick en gnutta frisk *host host* Kiev-luft utanför terminalen innan det var dags för incheckning igen.

Tyvärr lyckades vi ha 23,7 kilo i en väska. 0,7 kilo för mycket vilket resulterade i en avgift på 50 Euro. Med en komplett oduglig och oresonabel representant från UIA gick det inte att komma ifrån detta utan att packa om väskorna vilket inte var ett alternativ.

Incheckade och klara samt förbitråcklade genom säkerhetskontrollen var det bara passkontroll med passtämpel kvar. Kvinnan i luckan verkade aldrig ha sett ett tillfälligt pass tidigare ock konsulterade en handfull kollegor i likadana militärmunderingar. Det diskuterades ganska länge utan att vi förstod ett dyft, förutom ett ord som lät som surrogat. Lät rimligt eftersom det var precis så det var. Tio minuter senare var vi äntligen fria att ta oss till gaten för att låta E & B äta sina sista måltider innan ombordstigning på planet.

På det fullsatta planet var vi sist ombord. Det tog en liten stund för flygvärdinnorna att lösa var de skulle placera bilbarnstolarna som vi bar E & B i.

– Ni får placera stolarna i handbgageutrymmet, sa en flygvärdinna åt oss när vi äntligen satt fastspända vid fönsterplats med bebisarna i knät.

– Jaha, men gör det då blev vårt något irriterade svar. Hon pep iväg och försökte sig på det omöjliga att få in dessa i handbagageutrymmena. Hon måste ha glömt ögonmåttet hemma… Bilbarnstolarna kom som förväntat på specialbagagebandet efter att ha åkt bland allt annat bagage.

I luften skötte sig E & B exemplariskt. B i mitt knä gnydde bara någon gång. Våra farhågor om en 2,5 timmes gallskrikupplevelse besannades som tur var inte. Det var värre med 3-4-åringen framför mig som hoppade i sitt säte och inte alls var nöjd över att behöva sitta fastspänd emellanåt.

På Arlanda mötte resterande deltagare i teamet som skulle ta oss hem. Morfar B och kamrat M som agerade chaufförer. Varsin bebis och vuxen i varje bil tog oss hem till Närkeslätten. Så vid 2-tiden på natten till lördag var vi äntligen hemma i huset i Åsby 🙂

Vi är ute och går ganska mycket om eftermiddagarna. Dels för att E och B sover gott när det skuttar och skramlar och dels för att inte bli helt uttråkade i vår lilla lägenhet.

Här om dagen hade jag kollat in att det skulle vara loppis på Maidan en stund på eftermiddagen. Jag tog en bil till torget och F gick med barnen. Eftersom jag var där en bra stund innan de andra så gick jag en sväng och tittade vad som såldes.

Det mesta sållades bort som skräp innan jag ens var framme vid stånden, men ett av dem fångade min uppmärksamhet. Där stod en tant och sålde i princip samma skräp som de andra, men det jag fått syn på var ett par staplar med toapappersrullar. Den ena stapeln av pappersrullar hade ett välbekant ansikte och den andra ett något mindre bekant, men ändå så att jag kände igen vem det var… Presidenterna är inte så poppis här i krokarna.

Efter ambassad-besöket förra veckan går vi och väntar på att J från svenska ambassaden skall höra av sig för att berätta att samordningsnumren från Skatteverket är på plats. En inte så fantastisk väntan efter att på flera ställen läst att handläggningstiden är 6-8 veckor. Vi vet att det oftast går snabbt efter att ha läst om och pratat med andra par i samma situation. Ett par dagar på sin höjd. Men oron finns där ändå eftersom den officiella handläggningstiden är någon helt annan.

Så idag stod jag inte ut så jag ringde +46771567567 – Skatteverket.

– Du har plats… 105… i kön. Den beräknade väntetiden är… 25 år.

Kanske inte 25 år, men det kändes ungefär så. Första handläggaren sa föga förvånande att det kan ta lite tid att få fram samordningsnummer. 6-8 veckor. Jag förklarade vår situation igen och berättade att alla som genomgått detta fått numret inom ett par dagar. Efter lite tvekan kopplade han mig vidare till folkbokföringen och en göteborgare svarade. Jag berättade återigen vår situation och fick samma svar. Med en gnutta irritation nämnde jag att jag kände till flera andra par som fått numren på stört och att fall som dessa måste ha en högre prioritering. Vi kommer ingenstans utan detta nummer!

– Kan du hänga kvar en kort stund? Jag skall ringa till Sollefteå och höra mig för.

Han fick med sig alla uppgifter. Födda 2:a juni, tvillingar – en av varje sort, ansökt från ambassaden i Kiev, mitt personnummer, Johannas skostorlek, osv. Någon minut senare var han tillbaka i örat.

– Jodå, det ärendet har precis avklarats av handläggaren jag talade med. Det var Hagefalk väl? Samordningsnumren har skickats till J på ambassaden i Kiev.

Så väldigt snart har vi tilfälliga pass till E & B vilket betyder att vi får åka hem.

Äntligen!

För några dagar sedan hade vi äntligen fått klart med alla papper och passat in en tid med surrogatmamman D för att kunna gå till svenska ambassaden.

Där skulle det skrivas på papper om namnanmälan för E och B, sökas svenskt medborgarskap, fullmakt för att F ska få företräda barnen i Sverige och fyllas i blanketter för passansökningar till E och B. Alla de här blanketterna behövde skrivas på av båda ”föräldrarna” enligt det svenska sättet att se på föräldraskap. Jag är ännu inte inblandad öht i Sverige. Sagt och gjort, F och D skrev och skrev under alla olika papper. Tolken och handläggaren från ambassaden vidimerade och allt var i sin ordning. Nu var det dags att fota barnen för sina tillfälliga pass -trodde vi ja. Nix! Först måste samordningsnummer från skatteverket bli klara. Det brukar vara en maxgräns på tre arbetsdagar på det har vi fått höra från olika håll, men handläggaren på ambassaden sa att vi skulle räkna med en vecka iaf. En vecka! Ja, ja… vad gör en? Konstaterar att vi hade för höga förväntningar och att det inte är mycket mer att göra än att vänta.

Som i princip allt här i Ukraina är även alkoholförsäljningen oreglerad. Öl, vin & sprit går att köpa var som helst. Nära där vi bor finns en gång under vägen (för att slippa bli överkörd av antingen en Mercedes G55 AMG eller en ВАЗ 2105 vilka båda är vanliga), eller rättare sagt myller av gångar, finns massor av småaffärer där det säljs allt från mobilskal, strumpbyxor, munkar, blommor till just sprit. Vodkan är helt klart en storsäljare tillsammans med starköl (>8%). Utanför dessa gångar men i en källare runt hörnet finns en grocery store som enbart säljer öl, vin & sprit. Trodde en grocery store skulle ha lite större utbud än flytande ”föda”.

På Mega Market vilket motsvarar ICA Maxi tar just vodka upp en ansenlig del av spritutbudet. Tippar på att det är runt 25 löpmeter med bara vodka av olika slag.

Sist vi var där kunde jag inte låta bli att köpa en liten souvenir:

0,2 liter vodka för 33 UAH = ca 11:-, dvs. 55 kr/liter. God tillgång och lågt pris – det måste gagna en sund dryckeskultur.