Elisa & Bertil

Det har varit lite sömnigt här ett par dagar. En seg vardag har infunnit sig. Men så plötsligt händer det någonting i rätt riktning.

Direkt efter att E & B föddes inleddes en ganska avancerad pappersexercis som vi är glada för att vi får hjälp med. Allt pappersjobb behövs på grund av detta (förkortad variant):

Problemet är att enligt svensk lag är det kvinnan som fött barnen som är mamman, dvs. surrogatmamman. Vem pappan är råder det juridisk oklarhet om i Sverige. I Ukraina är det jag som är pappa och Johanna är mamma eftersom hon är gift med mig. Annat gå naturligtvis inte! Att någon annan har fött barnen och att hon har 0% genetisk koppling spelar ingen roll…

Detta gjordes kort efter att E & B fötts:
En ansökan har skickats in till tingsrätten i Örebro där E & B stämt mig (ja, det är helt sant. Det är så det går till för att fastställa faderskapet i tingsrätten), komplettering gjorts till Rättsmedicinalverket med topsningsprov av E & B för att fastställa att det faktiskt är jag som är pappa till barnen (jag hade redan tidigare i Sverige varit på sjukhuset och topsat mig för att RMV skall ha något att jämföra med när E & B:s prov kommer in), besök på det lokala ”skattskrivningskontoret” här i Kiev för att få födelsebevis och bevis på att det är vi som är föräldrar. Såhär ståtligt var kontoret:

Det ser väldigt tomt ut på bilden – vågade inte ta en bild på de korta, satta, något barska kvinnorna som jobbade där. Det var som en spring-i-dörr-fars! Det sprang in och ut folk i dessa dörrar hur som helst. Det fanns uppenbarligen möjlighet att gå in i en dörr och ut genom en annan. Att nycklarna hängde i låsen betydde förmodligen att det fanns någon där.

I denna luxuösa lokal blev vi alltså officiellt föräldrar i Ukraina.

Då detta var gjort började översättningsskvarnarna mala. Nästan alla officiella ukrainska dokument skall översättas till engelska och försågs med apostille. Dessa dokument behövs för att tingsrätten skall kunna fastställa faderskap samt ambassaden hjälpa till med att utfärda samordningsnummer, som i sin tur behövs för att kunna ta ut pass för barnen.

Så igår hade det malts klart. Vi fick en drös översatta dokument. Visserligen av extremt tvivelaktig kvalitét rent kopieringsmässigt. Det går knappt se originalet, men det viktigaste finns med – stämplar och ett gäng nya underskrifter. Dessutom har vi fått resultatet från RMV! Sannolikheten att jag är pappa till B är 99,999% och 99,9% till E. Tycker mig klart och tydligt se att B är mer likt mig, så de 0,099 procentenheterna som diffar känns fullt rimliga.

Med allt detta på plats betyder det att tingsrätten har alla underlag de behöver för att stämma mig. Jag kommer lägga mig platt på rygg och inte streta emot. Det är detta vi väntar på nu. Ska bli spännande och se hur ett sådant dokument ser ut.

Vi firade allt detta med tvagning av E & B. De verkade nöjda med det. Inga glädjeyttringar, men uteblivandet av gnäll tolkar vi positivt.

 

När man går till bankomaten för att ta ut en slant och kommer på att man glömt grosshandlarplånboken…

Som vi har väntat på detta – Att låta någon annan städa upp sin egen skit i sitt ”eget” hem.

När vi bokade vår lägenhet på Airbnb frågade vi om det fanns någon möjlighet att få hjälp med viss städning om det skulle behövas. Vi visste inte hur mycket tid E & B skulle ta i anspråk, så det var lika bra att kolla upp. Egentligen var det bara att få nya sängkläder någon gång ibland, få badrummet städat och golven avsvabbade. Det skulle räcka gott för oss.

– ”Jo, det skall nog kanske gå bra” blev det tydliga svaret. Jaja tänkte vi. Går det så går det.

Efter någon vecka då vi träffade lägenhetsinnehavaren frågade hon om vi ville ha hjälp med städning. Hon rekommenderade en dam som hon själv hyrt in i tio år för att städa lägenheten. Vi hade nämnt vad vi ville ha hjälp med så innan städdamen kom så städade vi själva lite lätt det vi inte skulle få hjälp med.

I fredags kl 15.00 kom damen. Inte ett ord engelska, men det spelade inte så stor roll. Hon var helt inställd på att städa, inte småprata. Ett kort hej sen var hon i full gång med att botanisera i städskåpet. Det visade sig ganska snabbt att hon inte hade för avsikt att följa våra önskemål. Hon dammtorkade på ovansidan av dörrkarmar, hatthyllan, varenda hylla, fönsterbänkar, osv. Efter knappt två timmar kom dammsugaren och kort därefter moppen fram. Skinande blanka golv som resultat.

170 SEK kostade kalaset (inklusive dricks). Värt varenda krona 🙂 På fredag är det dags igen.

Igår kväll blev det plötsligt tyst i lägenheten. I vanliga fall är det väldigt mycket trafik på gatan utanför fönstret. Kullerstensbeläggningen och den ukrainska körstilen gagnar inte direkt för en trevlig ljudbild. Med andra ord låter det en hel del. Men plötsligt var det tyst. Det visade sig att vägen spärrades av med höga kravallstaket av både polis och militär.

Är det demonstration på gång? Någon slags festlighet i storkorsningen? Något är det.

I morse var det ett ordentligt polis- och militärpådrag efter en tyst natt för ovanlighetens skull. Förutom B som vid tretiden fick en skrikattack som varade i fem minuter. Tror att det var magen som spökade – den var som en ballong  och spänd som ett trumskinn. Från gallskrik till tyst på en sekund. Förstår inte…

Efter någon timme började det spelas musik. Heroes med Mums Semmelröv. Hmmm… Kan det vara…? Japp. Årets pride-parad kom slingrandes genom korsningen en bit bort.

Men detta extrema polis- och militärpådrag? Kändes Stockholm-Obama-klass över bemanningen. Hotbilden är väl ganska stor för de som går i tåget. Eller så ville alla i ordningsmakten titta på.

Nu börjar det låta utanför fönstret igen. Kravallstaketen och polisen är borta och söndagsvardagen tillbaka.

Häromdagen var det utflykt. Tror det var det första utan att även ett ärende skulle avklaras. Har varit mycket sådana hittills – Papper som skall skickas, något som skall köpas, osv. I närheten där vi bor finns en fin promenadvänlig park vid namn Taras Shevchenko Park. Helt fantastisk enligt lokalbefolkningen – ok tycker vi. Vi är nog bortskämda med växtlighet i centrala delar av städer. Där finns ett par kaffeförsäljare, en restaurang, en faslig massa sittbänkar med Kievs mått mätt. Det är annars inget det gödslas med här. Sitta gör man tydligen inte på stan. Punkt. Mycket märkligt…

Under tiden vi åt de medtagna baguetter/klämmackorna à la Subway (fast 100 gånger fräschare) tittade vi på alla gubbar som satt och spelade schack. Vi blev lite glada när vi skymta en dam, men det visade sig att hennes sällskap bara hade fikastund bland gubbarna. Det såg rätt trivsamt ut för de flesta spelarna. Men en farbror hade det riktigt kämpigt enligt hans minspel. Det var en ordentlig knipa han hamnat i. Han torrtuggade och drog upp och ner mungiporna samtidigt som benen rörde sig nervöst. Han förlorade sitt parti.

Längs promenadstråket stod även även ett par stånd som sålde högkvalitativt krimskrams. Hattar, tvålar, bättre souvenirer, mm. Vanligtvis trillar vi inte dit för något som säljs på liknande sätt, men nu hände det:

Två par väldigt fina barnskor i mjukt skinn. Oerhört trivsamma! Nu är frågan hur vi kan påskynda processen att lära E & B att gå. Tips?

Promenaden avslutades p.g.a. att F blev vansinnigt kissenödig samtidigt som E & B  började äta upp sina händer – tydligt tecken på hunger. Så det var bara att gå hem.