Elisa & Bertil

Jaktmarkerna i Kiev liknar de flesta andra sådana i världen. Det finns tre sätt att jaga mat på: Gå ut att äta, hämta hem mat eller att laga något hemma. Igår kväll valde vi det förstnämnda. Det gäller att tajma in det så att E & B är nyätna och nybytta, annars kan det sluta lite hur som helst. Det gjorde det igår också, fast på ett nytt sätt…

Vi gick till en restaurang där det gick att komma in med vårt dubbelekipage. Bara där har vi nog sållat bot majoriteten av Kievs matställen. Det måste ha varit en hipp restaurang, ty serveringspersonalens namnbrickor var av den digitala typen där namnet ”regnade ner”. Något helt nytt för mig.

Maten kom (samtidigt för oss båda!) och störtregnet med tillhörande åska och blixtar likaså. Folk på gatan började yra sig lite mer än vanligt. Det går över, tänkte vi. Ack så vi bedrog oss. Det tilltog bara mer och mer. Efter att maten var uppäten, en förälder kissad, notan betald började vi bli lite oroliga eftersom det snart var dags för matning av E & B. Deras mat var hemma…

Efter lite övervägande fram och tillbaka kom vi fram till att det nog var bäst att göra en rusning. Det var bara runt kvarteret, så taxi/Uber-alternativet fanns inte riktigt. Ganska så meckigt att packa ihop/upp dubbelvagnen också. Speciellt vid skyfall. Vi packade ner båda bebisarna med madrasser, täcken och allt i en av liggdelarna i barnvagnen, fällde för suffletterna så gott det gick. I och med detta så ”offrade” vi en liggdel till regnet. Men hellre det än två i dubbel bemärkelse genomsura ungar.

Jag laddade lite vid ytterdörren och tog fart. Tio steg senare var skorna fulla med vatten. Ett par minuter senare stog jag skyblöt i porten till vårt hus och pustade ut. Tillsammans med en ryss/ukrainare som var hög som ett hus som undrade om jag hade eld till hans hemrullade rökgrej. Han var trevlig, tror jag. Vi hade vissa språkförbistringar. Ett par minuter senare kom Johanna lunkandes lika skyblöt som mig. Men E & B klarade sig helt torra. Dom låg tätt i bingen och hade förmodligen inte märkt någonting 🙂

Eftersom vi fick offra en liggdel saknades nu en säng för antingen E eller B. Detta löstes på detta sätt:

Att bo i en resväska har fått en ny innebörd 🙂

Den mesta tiden går åt till att mata, byta och hålla oss själva hyfsat mätta. Men vi försöker att hitta på något ärende eller liten utflykt varje dag.

Idag gick uppdraget ut på att ta reda på var det stora köpcentret Gulliver finns. Och när vi hittat dit köpa öronmedicin till mitt svullna och därmed döva öra och sedan försöka köpa bebiskläder som inte har tryckknappar.

Vi började med att leta babykläder. Hela våning fyra bestod av olika kläd- och skoaffärer för barn i alla storlekar. Vi var inne i nästan alla som hade babykläder, men helt utan framgång. Så vi gav upp klädletandet och satte oss att vila foten på den enda stolarna vi kunde hitta. De tillhörde en juicebar, vilket kunde varit sämre eftersom det kändes som en bra idé med varsin färskpressad juice.

Nästa anhalt var apoteket. En ung kvinna bakom disken sprang genast och hämtade sin mobiltelefon och började fråga ut mig via Google translate. Efter mycket om och men så kom farmaceuten fram till att öronproppar var det jag skulle testa. Så nu håller vi tummarna för att iaf. dropparna gör nytta.

Då var dagen kommen då det var dags att kontrollera de små kropparna. Ungefär som att besiktiga bilen. I förväg ser man till att alla lampor fungerar, varningstriangel finns lätttillgänglig, osv. Men nu handlar det mer om att bajs inte skall finnas gömt i något oupptäckt benveck, rakbladsvassa naglar klippta, intorkad mat borttorkad, mm.

Lite nervöst först – första gången E&B, och indirekt vår skötarförmåga, skulle granskas. Men det gick snabbt över då världens lugnaste barnläkare klev innanför dörren. Hennes handlag var ganska lika vissa av de bastanta damernas på BB. Fast tvärtom…

Det visade sig att allt var bra. Reflexer fanns, halsen såg bra ut, två kulor i påsen på en av dom, lagom mycket läckage i hjärtat, bra greppförmåga i nävarna. Och ökat i vikt har dom – 90 gram!

Till nästa kontroll om två veckor tänkte vi visa hur duktiga E&B är att krypa, uttala lättare ord, och kanske kunna tända sin egen cigarett.

Igår när barnläkaren kom för morgonens besiktning av bebisarna så berättade hon för oss att vi nu var redo för den stora världen utanför BB.

Elisa och Bertil tog det hela med ro. Bertil sov gott i Felixs knä.

Vi vuxna började genast fundera på och diskutera hur vi skulle lösa det här. Vår lägenhet var ju inte ledig än och vi behövde ju verkligen ett ställe med kök. Jag satte igång att leta på booking.com och hittade en lägenhet på samma gata som vi bokat nästa lägenhet.

Nu var det bara problemet att få tag på nyckeln och ta oss iväg med hela bohaget. Vi har haft kontakt med ett par som har varit här i några veckor och har fått en son för tre veckor sedan. Kanske skulle de kunna göra en insats? Jodå, det skulle funka.

Och Andriy, som skjutsat oss tidigare, kunde hjälpa oss dit med all packning.

Så nu var den biten löst. Men när fick vi bli utsläppta? Och vad behövde göras innan? Det visade sig vara en enkel fråga men lite utdragen procedur. Jag skulle skriva på en bunt papper och att de skulle ha uppgifter om var vi ska bo. Framåt sen eftermiddag fick vi veta att vi skulle åka efter klockan sex när barnen fått mat.

Vi provade babyskydd och fixade så att de satt som de skulle. Det blev inga protester från någon av dem.

Vi packade in oss i Andriys bil med babyskydd och så mycket packning som gick. L. Och P. hade hämtat nyckeln och mötte oss vid lägenheten. De hade även varit gulliga och köpt bubbel och jordgubbar. Så klart det skulle firas att vi blivit föräldrar!

L, P och lilla C blev kvar länge och vi hade en jättetrevlig kväll. Vi har ju bara haft varandra att prata med i några dagar, och L och P hade också ett stort behov av att prata med någon annan, så alla var glada och nöjda. Det visade sig att vi alla fyra hade ganska lika jobb. Kul att ha någon som begriper vad en pratar om tyckte L.

När det äntligen var dags att lägga sig hann vi knappt lägga ner huvudet på kudden förrän mat-klockan ringde vid tre på morgonen. Jag har fått lite kläm på hur en värmer mjölkersättningen i en mugg med varmt vatten, så det var jag som hade kökstjänstgöring.

För en stund sen dök vår bortförsvunna barnvagn upp. Ett chassi, två liggdelar och två babyskydd. Nästan allt var helt. Ett solskydd till babyskydden var borta. Hoppas det går att få tag i ett nytt. Annars blir NTF/Bilprovningen som vi hyr dem av sura.

Efter att ha monterat ihop schabraket vid entrén hjälpte en av säkerhetsvakterna att forsla upp vagnen. Eftersom vagnen är ganska stor (liten för att vara dubbelvagn dock) frågade vi om inte vagnen kunde stå i något förråd eller annat utrymme eftersom vi inte behöver den än. Fyra sköterskor/barnvårdare och säkerhetsvakten diskuterade en lång stund och kom sedan fram till den bästa lösningen:

– ”Men det är ju en nödutgång, där kan inte vagnen stå?”, undrade jag lite försiktigt.
– ”Jodå. Vi använder inte den utgången ändå. Och om det händer något så flyttar vi ju vagnen!”

Ukrainsk logik.