Häromdagen var det utflykt. Tror det var det första utan att även ett ärende skulle avklaras. Har varit mycket sådana hittills – Papper som skall skickas, något som skall köpas, osv. I närheten där vi bor finns en fin promenadvänlig park vid namn Taras Shevchenko Park. Helt fantastisk enligt lokalbefolkningen – ok tycker vi. Vi är nog bortskämda med växtlighet i centrala delar av städer. Där finns ett par kaffeförsäljare, en restaurang, en faslig massa sittbänkar med Kievs mått mätt. Det är annars inget det gödslas med här. Sitta gör man tydligen inte på stan. Punkt. Mycket märkligt…
Under tiden vi åt de medtagna baguetter/klämmackorna à la Subway (fast 100 gånger fräschare) tittade vi på alla gubbar som satt och spelade schack. Vi blev lite glada när vi skymta en dam, men det visade sig att hennes sällskap bara hade fikastund bland gubbarna. Det såg rätt trivsamt ut för de flesta spelarna. Men en farbror hade det riktigt kämpigt enligt hans minspel. Det var en ordentlig knipa han hamnat i. Han torrtuggade och drog upp och ner mungiporna samtidigt som benen rörde sig nervöst. Han förlorade sitt parti.
Längs promenadstråket stod även även ett par stånd som sålde högkvalitativt krimskrams. Hattar, tvålar, bättre souvenirer, mm. Vanligtvis trillar vi inte dit för något som säljs på liknande sätt, men nu hände det:
Två par väldigt fina barnskor i mjukt skinn. Oerhört trivsamma! Nu är frågan hur vi kan påskynda processen att lära E & B att gå. Tips?
Promenaden avslutades p.g.a. att F blev vansinnigt kissenödig samtidigt som E & B började äta upp sina händer – tydligt tecken på hunger. Så det var bara att gå hem.