För några dagar sedan hade vi äntligen fått klart med alla papper och passat in en tid med surrogatmamman D för att kunna gå till svenska ambassaden.
Där skulle det skrivas på papper om namnanmälan för E och B, sökas svenskt medborgarskap, fullmakt för att F ska få företräda barnen i Sverige och fyllas i blanketter för passansökningar till E och B. Alla de här blanketterna behövde skrivas på av båda ”föräldrarna” enligt det svenska sättet att se på föräldraskap. Jag är ännu inte inblandad öht i Sverige. Sagt och gjort, F och D skrev och skrev under alla olika papper. Tolken och handläggaren från ambassaden vidimerade och allt var i sin ordning. Nu var det dags att fota barnen för sina tillfälliga pass -trodde vi ja. Nix! Först måste samordningsnummer från skatteverket bli klara. Det brukar vara en maxgräns på tre arbetsdagar på det har vi fått höra från olika håll, men handläggaren på ambassaden sa att vi skulle räkna med en vecka iaf. En vecka! Ja, ja… vad gör en? Konstaterar att vi hade för höga förväntningar och att det inte är mycket mer att göra än att vänta.