Nu är vi hemma!

Sex veckor och sex dagar – så lång blev vistelsen i Kiev, för nu har vi fått koma hem! Men vi tar det från början…

Pass

Som nämnts flera gånger tidigare har det varit just passen vi väntat på. Det är en flerstegsraket som tar sin tid. Efter att J från Ambassaden hört av sig och som förväntat berättat att samordningsnumren nu fanns på plats bokade vi första bästa eftermiddagstid vilket var kl. 15.00 samma dag. J tog en Uber och jag promenerade med vagnen, precis som vi brukar göra när vi skall ta oss en liten bit.

Väl på plats var agendan väldigt enkel. Betala passavgiften för E & B kontant i lokal valuta, vilket blev en hög sedlar på 7-8 mm, samt ta passfoton. Fotograferingen blev som vi befarade en utmaning. För den som läst tidigare inlägg vet att E har en förmåga att kunna sova fantastiskt bra. Den egenskapen passar inte fantastiskt bra med passfotografering.

Efter ca 10-15 försök godtog passystemet en bild. Det är tydligen inte möjligt för personen som styr fotograferingsutrustningen att godkänna bilden, det görs av programmet. Detta resulterade i att flera bilder som såg helt ok ut blev underkända, och de första godkända bilderna var kanske inte de mest smickrande.

Det är inte något fel på E:s vänstra öra eller halsen på B. Det är min hand som håller upp huvudet på dom.

Med passen i näven kunde vi nu beställa flygbiljetter hem 🙂

Hemresan

Vi hade läst på lite och hört med UIA, Ukraine International Airlines, hur det är tillåtet att flyga med spädbarn, och det visade sig att det enda sättet är att ha dom i knät hela resan. Vi hade tänkt oss att använda bilbarnstolarna som vi hade. Men det tilläts bara från sex månaders ålder. Problemet var nu att J inte orkar hålla E eller B konstant i 2,5 timma. Så lösningen blev att vår kompis K fick flyga över från Stockholm till Kiev med 13.45-flyget för att sedan göra oss sällskap tillbaka till Stockholm med 20.30-flyget.

Vår snälle chaufför började operationen kl. 13 med att köra vårt bagage till flygplatsen, återvände in till stan för att hämta oss kl 16. Väl på plats möttes vi av K som inte ens fick en gnutta frisk *host host* Kiev-luft utanför terminalen innan det var dags för incheckning igen.

Tyvärr lyckades vi ha 23,7 kilo i en väska. 0,7 kilo för mycket vilket resulterade i en avgift på 50 Euro. Med en komplett oduglig och oresonabel representant från UIA gick det inte att komma ifrån detta utan att packa om väskorna vilket inte var ett alternativ.

Incheckade och klara samt förbitråcklade genom säkerhetskontrollen var det bara passkontroll med passtämpel kvar. Kvinnan i luckan verkade aldrig ha sett ett tillfälligt pass tidigare ock konsulterade en handfull kollegor i likadana militärmunderingar. Det diskuterades ganska länge utan att vi förstod ett dyft, förutom ett ord som lät som surrogat. Lät rimligt eftersom det var precis så det var. Tio minuter senare var vi äntligen fria att ta oss till gaten för att låta E & B äta sina sista måltider innan ombordstigning på planet.

På det fullsatta planet var vi sist ombord. Det tog en liten stund för flygvärdinnorna att lösa var de skulle placera bilbarnstolarna som vi bar E & B i.

– Ni får placera stolarna i handbgageutrymmet, sa en flygvärdinna åt oss när vi äntligen satt fastspända vid fönsterplats med bebisarna i knät.

– Jaha, men gör det då blev vårt något irriterade svar. Hon pep iväg och försökte sig på det omöjliga att få in dessa i handbagageutrymmena. Hon måste ha glömt ögonmåttet hemma… Bilbarnstolarna kom som förväntat på specialbagagebandet efter att ha åkt bland allt annat bagage.

I luften skötte sig E & B exemplariskt. B i mitt knä gnydde bara någon gång. Våra farhågor om en 2,5 timmes gallskrikupplevelse besannades som tur var inte. Det var värre med 3-4-åringen framför mig som hoppade i sitt säte och inte alls var nöjd över att behöva sitta fastspänd emellanåt.

På Arlanda mötte resterande deltagare i teamet som skulle ta oss hem. Morfar B och kamrat M som agerade chaufförer. Varsin bebis och vuxen i varje bil tog oss hem till Närkeslätten. Så vid 2-tiden på natten till lördag var vi äntligen hemma i huset i Åsby 🙂