Vissa saker här i Ukraina är som att komma tillbaka till 50-talet. T.ex. är statliga ambulanser som en taxi med blåljus och stark tuta. Ingen vård i den skåpbilen. J:s färd häromdagen skedde som tur var i en privat sådan.
Det finns massor av arbetstillfällen som inte längre finns i Sverige. Sköta grönsaksvågen i affären är ett sådant (har det funnits i Sverige?). Dessa fungerar som hemma – lägg grönsaken på vågen och tryck på den grönsak du har. Inget konstigt. Men vid vågen står en person som gör detta åt dig. Samma sak med brödet. Där är det dock lite svårare. Varje brödsort tycks ha en åtta-siffrig kod som brödvågsoperatören kan utantill.
En tredje sak som känns riktigt ålderdomligt är sophanteringen. Allt slängs i samma binge. Glasflaskor, aluminiumburkar, bajsblöjor, pappförpackningar, mindre byggavfall, kompost, osv. Vi har sett en batteri-/glödlampeholk på en bakgård. Den såg ut att vara nyuppsatt och ganska oanvänd.
Det som dock är bra är hur ofta kärlen töms – varje natt kommer sopbilen. Men det krävs nog för att hantera den makalösa mängd sopor som produceras.
Igår såg vi att någon hade slängt en fin tavla. Någon tycks ledsnat på porträttet över sin gamle ledare.
Det där porträttet, funderat på att ta hem det till Nerike? Vet en ung man som fyller i Juli.
Är rädd för att sopåkar-Sergeiy redan lagt rabarber på den.